Linda Eliasson arbetar på Borås Energi och Miljö på avdelningen Strategisk utveckling. Här är hennes reseberättelse från ett besök i Indonesien i samarbete med Waste Recovery, Högskolan i Borås och SP.

I Indonesien är stora sopberg en vanlig syn. Till skillnad från i Sverige, där mindre än 1 % av hushållsavfallet deponeras, hamnar nästa uteslutande allt avfall i Indonesien på deponier. Påverkan på miljön är stor genom både utsläpp av växthusgaser och läckage av farligt lakvatten.

Vecka 9 och 10 var jag tillsammans med Borås Stads representanter och SP och Högskolan iväg med Waste Recovery i Indonesien. Resan gjordes för att följa upp de kommunala partnerskaps-projekt som vi har tillsammans med städerna Sleman och Pontianak. Sleman är en del av staden Yogyakarta på Java och har nästan 1,2 miljoner invånare. Tillsammans med kommunen har vi haft ett treårigt projekt där 2014 är det avslutande året. I projektet har vi arbetat med kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte för att hjälpa dem att förbättra sitt insamlingssystem och framöver även arbeta fram en mer strukturerad avfallsplan. Man har idag olika typer av insamling där ett exempel är så kallade ”waste banks” dit allmänheten kan lämna sorterat avfall och få en liten summa pengar för detta. Materialen går sedan till återvinningsindustri eller för ”upcycling” och nya produkter som man tillverkar på egen hand. För Sleman är det särskilt viktigt att man utökar insamlingen då den idag endast täcker 40 % av befolkningen. Förhoppningen i detta projektets avslutande skede är också att vi i höst ska kunna bjuda in tekniker och tjänstemän från Sleman att komma till Borås för att få en mer ingående bild av avfallssystemet och kretsloppsmodellen vi har.

På den regionala gemensamma deponin i Yogyakarta samsas både människor och djur. Det är en vanlig syn i hela Indonesien att så kallade ”scavengers” sorterar skräp och kreatur äter organiskt avfall på okontrollerade deponier. 

Pontianak är en stad med ca 600 000 invånare som ligger precis på ekvatorn på västra Borneo. Projektet med Waste Recovery har varit ett ettårigt förstudie-projekt under 2013 som likt våra andra projekt finansierats av SIDA genom ICLD. I Pontianak är man väldigt väl inställda till snabb förbättring och vill gärna se snabba tekniska lösningar inom avfallshanteringen såsom biogasanläggningar. Vi försöker väva samman de kortsiktiga lösningarna med det långsiktiga arbetet med kunskapsöverföring och planering för att få den mest hållbara utvecklingen i projekten. Waste Recovery hoppas kunna ansöka om ett fortsatt kommunalt partnerskap genom ICLD och även kunna docka på svensk miljöteknik och konsultation från 2015.

Ett exempel på snabb ”lösning” i Pontianak är att man infört källsortering på allmänna platser där invånarna kan sortera organiskt, plast- och pappersavfall i olika behållare. Problemet är att vid tömning blandas allt och läggs på samma deponi.

I Indonesien är det vanligt med små samhällsföreningar som samlar in avfall för att tillverka nya produkter av olika material, främst plast. Här är en grupp hemmafruar som sysselsätter sig med att tillverka kläder, lampskärmar, väskor och annat med hjälp av insamlat avfall. Vinsten från försäljningen går tillbaka till föreningen.

Ett exempel på en hållbar ”snögubbe” tillverkad av gamla plastmuggar. Med tanke på klimatet i Indonesien är det bra då den aldrig smälter.

Bakgrund: Borås Waste Recovery är ett samarbete mellan Borås Stad, Borås Energi och Miljö, Högskolan i Borås och SP Sveriges tekniska forskningsinstitut där vi genom våra olika organisationer har möjlighet att föra ut vår kunskap om hållbar avfallshantering och kretslopp till andra städer och organisationer runt om i världen. www.wasterecovery.se

Just nu pågår en bolagsbildning av Borås Waste Recovery och mer information kommer att komma inom kort.

Text och foto: Linda Eliasson.